Varje år får Dopingjouren cirka 2500 frågor via samtal och internet. Under 2012 kom hälften av samtalen från personer med ett eget missbruk av AAS och hälften av personer som rapporterat annans missbruk. Av dessa kom 30% av samtalen från anhöriga. Övriga samtal kommer från personal inom hälso- och sjukvård, arbetsgivare och polis/tull.  Frågor som rör dopingklassade substanser inom idrottens, hänvisar Dopingjouren till Riksidrottsförbundet.

De flesta telefonsamtalen gäller biverkningar av AAS. 43 % av de rapporterade biverkningarna är av psykiatrisk karaktär. De vanligaste rapporterade biverkningarna är nedstämdhet, oro, sömnbesvär, aggressivitet och sexuella besvär (impotens, nedsatt spermieproduktion).

De vanligaste frågorna på hemsidan rör olika former av AAS, kosttillskott samt biverkningar av dessa preparat.

Missbrukets omfattning:

Tusentals personer i Sverige dopar sig varje år, men mörkertalet är stort. Folkhälsoinstitutets rapport visar att det i Sverige finns minst 10.000 svenskar som dopar sig regelbundet. Sammanställningar från polis och tull av beslagtagna dopningsmedel pekar på minst 50.000 användare.

Undersökningar har visat att ett par procent av Sveriges skolungdomar har personliga erfarenheter av AAS. Med tanke på att genomsnittsåldern hos de som ringer Dopingjouren är 21-26 år, befarar vi att siffran kan vara mycket högre.

I Centralförbundet för alkohol och narkotikafrågor (CAN´s) rapportserie där drogutvecklingen i Sverige beskrivs, framkommer att 98 % av alla misstänkta för dopningsbrott är män, merparten i 20-29 års ålder.

De beslag som tull och polis gör av dopningsmedel (1,2,3) ökar varje år och likaså lättillgängligheten via internet. Enligt statistik från BRÅ (Brottsförebyggande rådet) har antalet anmälda dopningsbrott ökat från 441st till 1920st  mellan åren 2000 och 2008. De län som hade flest anmälda dopningsbrott år 2008 var Stockholms län med 514 anmälda dopningsbrott (26/100 000 invånare), Gävleborgs län med 513 (186/100 000 invånare) och Västra Götaland med 198 anmälda dopningsbrott (13/100 000 invånare).

Antalet anmälda narkotikabrott har en direkt koppling till hur aktivt polisen arbetar med detta. Dopningsbrott är beroende av polisens och andra aktörers kontrollinsatser för att bli upptäckta och anmälda, varför det är svårt att med säkerhet uttala sig om utvecklingen. Långt ifrån alla dopningsbrott kommer till polisens kännedom (4).

Regeringens Narkotikautredning (S 2006:07), som låtit göra ingående analyser av dopningsmedels farlighet i olika avseenden, har kommit fram till att missbruk av dopningsmedel är ett omfattande och stort problem som i många avseenden kan jämställas med narkotikamissbruk (5).

Undersökningar:

Under 2007-2008 gjorde Dopingjouren en behovsinventering av information i Sveriges kommuner om missbruk av dopningsmedel. Det visade sig att 57 % av kommunerna uppmärksammat tecken på missbruk av dopningsmedel (6).

Bland andra undersökningar, som inkluderar dopningsmissbruk kan nämnas de av Centralförbundet för alkohol och narkotikafrågor (CAN) genomförda vid skolor sedan 1993 och vid mönstring sedan 1994. I dessa har det framkommit att 2% av pojkarna och 1%  av flickorna i årskurs 9 uppgivit att de använt AAS. I gymnasiet uppgav 1% av pojkarna och 0% av flickorna att de använt något AAS-preparat, vilket är anmärkningsvärt många i den åldersgruppen då ålderstoppen av de som kontaktar Dopingjouren med eget missbruk är äldre. I undersökningen av mönstrades drogvanor 2006, har ca 1 % procent svarat att de använt anabola androgena steroider (7).

Vidare utförde TEMO intervjuer med den vuxna befolkningen (15-75 år) mellan åren 1993 och 2000. I dessa svarade ca 1 % att de använt anabola androgena steroider (8).