Sverige är ett föregångsland vad gäller antidopningsarbete inom idrotten. Detta gäller även dopning i samhället utanför idrotten.

Dopningslagen reglerar användning och hantering av vissa dopningsmedel. Redan på 1980-talet visade det sig att missbruk förekom utanför den organiserade idrotten. 1989 tillsattes en utredning om missbruket av anabola androgena steroider i samhället. För att förhindra användandet av dopningspreparat kom 1991 lagen om förbud mot innehav och försäljning av vissa dopningsmedel (1991:1969). Dopningslagen trädde i kraft 1 juli 1992. 

Då de psykiska biverkningarna av anabola androgena steroider kan leda till våldsbrott stärktes lagen den 1 april 1999 till att också innefatta bruket av dopningsmedel och straffskalan höjdes till 4 års fängelse.

Våren 2010 beslutade Regeringen om en ny lagrådsremiss. I lagrådsremissen föreslogs att maxstraffet för grovt dopningsbrott höjs från fängelse i fyra år till fängelse i sex år. En ändring är även gjord i 1 § d) där ”eller” har ersatt ”och” i fråga om kemiska substanser som ökar produktion eller frigörelse av testosteron eller av tillväxthormon. I propositionen 2010/11:4 den 3 november 2010 föreslår regeringen lagändringar som trätt i kraft från och med 1 april 2011.

Lag (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel (Dopningslagen)

1 § Denna lag gäller
a) Syntetiska anabola steroider
b) Testosteron och dess derivat
c) Tillväxthormon
d) Kemiska substanser som ökar produktion eller frisättning av testosteron och dess derivat eller av tillväxthormon.

2 § Medel som anges i 1§ får inte annat än för medicinskt eller vetenskapligt ändamål
1. införas till landet,
2. överlåtas,
3. framställas,
4. förvärvas i överlåtelsesyfte,
5. bjudas ut till försäljning,
6. innehas eller
7. brukas.

3 § Den som uppsåtligen bryter mot 2 § 2-7 döms för dopningsbrott till fängelse i högst två år. Är ett brott som avses i första stycket med hänsyn till mängden dopningsmedel samt övriga omständigheter att anse som ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

3 a § Är ett brott som avses i 3 § första stycket att anse som grovt döms för grovt dopningsbrott till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt skall det särskilt beaktas om det har utgjort led i en verksamhet som har bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt, avsett särskilt stor mängd dopningsmedel eller annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art.

I § 4 – 6 förklaras det att man blir dömd också om man har förberett eller försökt att utföra ett dopningsbrott. Ersättning eller medel som har fungerat som föremål till ett dopningsbrott anses förverkat.   

Läs hela lagtexten