Under slutet av 1980-talet uppmärksammade man vid Dopinglaboratoriet (ackrediterat av Internationella Olympiska Kommittén) vid Avdelningen för klinisk farmakologi, Huddinge Universitetssjukhus,
Riksidrottsförbundets antidopinggrupp samt Apoteksbolagets
informationsavdelning att allmänheten alltmer sökte information kring AAS och om dopning utanför idrotten.

I samband med ett symposium på Huddinge Sjukhus 1992, blev det tydligt vilken spridning dopningsmissbruket fått. Folkhälsoinstitutet (FHI) bedömde att efterfrågan av information var så betydande att ett beslut fattades att satsa medel till att initiera en telefonjour för dopningsfrågor. Den fick namnet Dopingjouren och placerades vid Avdelningen för klinisk farmakologi, på Huddinge Sjukhus.

Finansiering:
Vid utgången av 1997 minskade FHI sin finansiering av Dopingjouren. Pharmacia & Upjohn gick in som huvudfinansiär för att möjliggöra den fortsatta verksamheten. De var enda finansiär mellan 1998-1999. År 2000-2002 finansierades Dopingjouren huvudsakligen med medel från Socialdepartementet. 2003 fick Dopingjouren en ökning av anslag från Socialdepartementet och Näringsdepartementet och verksamheten permanentades.

Utdrag ur budgetpropositionen 2002: I december 2001 presenterade en arbetsgrupp inom regeringskansliet departementspromemorian "Handlingsplan mot dopning inom idrotten" (Ds 2002:4), som under våren 2002 varit ute på remiss. Dopingjourens verksamhet, som är förlagd till Huddinge sjukhus, är betydelsefull inte enbart ur ett idrottsligt perspektiv utan även ur folkhälsosynpunkt. I promemorian föreslås att Dopingjourens framtida finansiering garanteras och att forskning, utbildning och information rörande dopning bör intensifieras. Från och med 2003 har regeringen beslutat höja ersättningen till Dopingjouren till tre miljoner kronor. Förstärkningen innebär att Dopingjouren kan utveckla verksamheten bland annat genom att göra kunskapssammanställningar, öka det utåtriktade, förebyggande arbetet samt utveckla kontakterna med andra landsting.