I vetenskapliga humanstudier med kliniska doser av anabola androgena steroider (AAS) har man inte kunnat styrka att AAS kan ge annat än psykiska störningar i form av förändring av sinnesstämning. I de suprafysiologiska doser som missbrukare av AAS tar, många gånger mer än den kroppsegna produktionen av testosteron, har man i fallstudier visat att doserna gett biverkningar som extrem trötthet, kognitiva svårigheter, vanföreställningar och psykos.

Det är individuellt hur reaktionen på det höga dosintaget blir. Fler långtidsstudier behövs för att fördjupa kunskaperna om mentala  konsekvenser under och efter ett AAS-missbruk.

Effekterna av missbruk av AAS är inte studerat i någon större omfattning. I de fall som finns redovisade har kliniska doser av AAS använts och inte de suprafysiologiska doser som missbrukare använder. Det är för riskabelt och ingen etisk kommitté skulle tillåta att studier utförs på människa i så höga doser.

En del djurstudier har gjorts. Det går inte att översätta resultat från djurstudier till människa, men det kan ge en fingervisning om vilka konsekvenser missbruk av AAS kan leda till.

I en djurstudie vid Uppsala Universitet kunde konstateras att AAS påverkar hjärnans kommunikations- och belöningssystem. I studien undersöktes vilka effekter behandling med substansen nandrolone hade på hanråttor. Resultaten visade att nandrolone påverkade nedbrytningen av vissa transmittorer, vars frisättning är kopplad till aggressivt beteende, kognitiva processer och beroendemekanismer i hjärnan. Samma studie visade att de råttor man givit nandrolone fick ett försämrat rumsligt minne och sänkt inlärningsförmåga.

I en annan studie med råttor som fick nandrolone och samtidigt möjlighet att förse sig med alkohol respektive amfetamin framkom att koncentrationen av dessa substanser var högre än hos kontrollgruppen råttor. Det är möjligt att AAS framkallar samma psykiska beroende som av dessa substanser, alltså en psykisk längtan efter välbefinnande. 

Det är svårt att veta hur stor roll AAS-missbruket spelar för de humörsvängningar, personlighetsförändringar samt övriga mentala problem som rapporterats efter ett AAS missbruk.

AAS tycks medföra en obalans mellan de endorfiner som skall kontrollera dopaminaktiviteten i hjärnans belöningssystem.

I testosteronstudier gjorda på möss har det visat sig att AAS minskar morfintoleransen och ökar svårigheten att sluta med opioider med exempelvis morfin och heroin. Även nandrolone har man sett ge effekter på morfin som toleransökning och beroende hos möss.

Ytterligare en studie på råttor visade att AAS gav ökad aggressivitet i försvarssituationer som blev betydligt allvarligare i kombineration med amfetamin och framkallade ett dominant beteende. 

Sammanfattningsvis har man i råttstudier kunnat se att AAS ger:

• Ökad aggression i försvarssituationer.
• Ökat dominant beteende och minskad oro.
• Ökad konsumtion av alkohol vid tillgänglighet.
• Ökad känslighet för andra beroendeframkallande droger som amfetamin och kokain.
• Förstärkt opiatabstinens.
• Försämrat rumsligt minne och sänkt inlärningsförmåga.

Referenser: Se under "Forskning om psykosociala biverkningar av AAS"